När är engagemanget som störst för arbetsmiljö och säkerhet?

Den frågan, och svaret: ”efter en olycka”, har jag ställt otaliga gånger på mina kurser. Som en inledning för att väcka deltagarnas intresse.

Men det intresset fanns redan när vi för två veckor sedan skulle ha en workshop om arbetsmiljö för LKAB i Svappavaara. På LKAB i Kiruna hade en ung kvinnlig entreprenör, bara en vecka innan, blivit ihjälkörd av en dumper. I Svappavaara var det nog många som också erinrade sig dödsolyckan 2018 då en ung kvinnlig elektriker avled.

Vi som höll i workshopen

var Gustaf Solli Seppelin och jag.
Jag pratade allmänt om arbetsmiljö och vi visade dokumentären om ”Livet efter Kalugnsolyckan”.  Tillsammans med deltagarna diskuterade vi riskbedömningar, personlig skyddsutrustning och vikten av att engagera entreprenörerna i säkerhetsarbetet.

Det här seminariet har vi genomfört mer än 400 gånger på arbetsplatser och skolor runt omkring i Sverige.

Alla gånger har responsen varit väldigt uppskattande. Sista tillfället 2023 blir den 6e december för Metsä Board i Husum.

Det är både roligt och viktigt att arbeta med arbetsmiljö. Man kan göra det på många olika sätt. Jag kommer avsluta mitt kursår 2023 uppe i Kiruna. Då med en utbildning för de som ska arbeta som Byggarbetsmiljösamordnare (BAS P / BAS U). Lite enkelt kan man säga att det i mångt och mycket är en regelkurs. Jag brukar ibland jämföra det med teorin när man pluggade inför körkortet. Jag tror att de flesta är överens om att bra regler (arbetsmiljö/trafik) kan bidra till färre olyckor. Svårigheten är att få alla att följa reglerna. Dvs att skapa ett engagemang och att få de som arbetar att följa regelverket.

För ett antal år sedan genomförde vi liknande ”Gustaf-seminarier” på Billerud Korsnäs i Gävle. Vi var där i nio dagar och eftersom vi körde förmiddag och eftermiddag blev det totalt 18 seminarier. Det är nog ett svårslaget rekord. Några år efter kontaktade en av initiativtagarnas på Billerud mig och berättade att det gav resultat. Man fick ett bättre engagemang och färre olyckor!

Det här att lära sig av andras olyckor är en speciell pedagogik. Min första erfarenhet var när jag skulle sommarjobba som växlare på järnverket i Luleå. Min lokförare berättade gärna och ofta om alla växlare som förolyckats. Hans skräckhistorier fick Stockholms blodbad att låta som en tebjudning. Man kan väl säga att han (och de andra lokförarna) försökte skrämma oss unga växlare att bli försiktiga. På den tiden fanns det också en speciell AFS som hette Växlingsarbete. Det var en av många. Det fanns till och med en AFS som handlade om Arbete med tjurar! De flesta detaljerade AFSar har numera försvunnit och om drygt ett år ska nuvarande 67 stycken bli 15. Det kanske blir enklare för arbetsmiljöverket att administrera.  Men kommer det att öka engagemanget för arbetsmiljön? Kommer fler följa reglerna? Kommer olyckorna minska?

På ganska kort tid har två unga människor mist livet på LKAB. Jag har jobbat i många år med LKAB, eller ”LK” som det kallas i Malmfälten. Jag har stor respekt för deras säkerhetsarbete. Men det är en tuff miljö och här likt på väldigt många andra industriarbetsplatser gäller det att devisen ”Säkerheten först” ska gälla samtliga som jobbar på området. Jag tvekar inte att säga att den största säkerhetsutmaningen vi har i Sverige är att utveckla det som kallas Samordningsansvaret. Reglerna finns men alltför ofta tas de inte på allvar. Jobben ska göras och helst så snabbt som möjligt.

Vi står inför en generationsväxling i svensk industri. Olyckorna ökar bland unga människor och entreprenörer. Jag vill att industriarbetet ska vara attraktivt och lockande när man lämnar skolan. Jag vet att ännu mer arbete kommer utföras av entreprenörer. Men då kan vi inte acceptera att olyckorna ökar bland de unga eller att entreprenörerna oftare än andra drabbas av olyckor.

Den tragiska kalkugnsolyckan 2011 har via våra seminarier bidragit till arbetsmiljöengagemang. Jag hoppas att den tragiska olyckan på LKAB kan innebära ett större engagemang för entreprenörernas säkerhet och att vi får ett samordningsansvar som inte stannar på regelnivån!

Arbetsmiljöhälsningar!
 Janke Wikholm