Minnesord professor emeritus Lennart Levi
Bild från Wikipedia
”Kan du hjälpa mig med en sak?”
Den frågan fick jag av Lennart Levi för nära 30 år sedan. Det var på ett hotell
i Göteborg i samband med första tillfället av en ny kurs om Psykosocial arbetsmiljö. Lennart var med som en av föreläsarna. Jag jobbade då på STF Ingenjörsutbildning, mest känt för sina tekniska kurser. Med kurser om ledarskap, kvalitet, yttre miljö och arbetsmiljö breddade vi vårt utbud.
Det Lennart ville ”ha hjälp” med var att föra in kunskaper om arbetsmiljö och speciellt den psykosociala arbetsmiljön i ingenjörsutbildningen. Ingenjörer blir ofta chefer och chefer behöver kunskaper om hur människor fungerar. Ganska självklart egentligen. Lennarts fråga blev inledningen till ett långt samarbete och en djup vänskap. Vi uppvaktade tillsamman de tekniska högskolorna och fick ett bra gensvar från de flesta. Lennart fungerade med sina tunga akademiska meriter som en effektiv dörröppnare. Ett resultat blev Levi-priset som delas ut till en person som inspirerat undervisningen om arbetsmiljö för blivande ingenjörer.
Tillsammans med Lennart drog vi också igång ett samarbete med ingenjörsförbunden i de nordiska länderna och arrangerade ett flertal seminarier i Oslo, Köpenhamn, Helsingfors och Stockholm.
Under rubriken ”Nordic Engineers against Work Related Stress and Burnout” bidrog vi till att ingenjörsutbildningen utvecklades tvärvetenskapligt.
Vår turné blev ingen ekonomisk succé men desto mer uppmärksammad. Dessutom hade vi väldigt roligt.
Tack vare Lennarts kontaktnät lyckades vi engagera ett stort antal internationella experter inom området stress. Christina Maslach. Michael Leiter, Johannes Siegrist och Cary Cooper för att nämna några. Men även svenska som Töres Theorell,
Åke Nygren, Aleksander Perski och Mari Åsberg. När man berättade att Lennart var ”med” ställde alla upp.
För mig och många kursdeltagare blev Lennart en väldigt klok och humanistisk förebild. På kurser och seminarier med sina väl använda OH-bilder fick vi till dels metaforer som ”gravstensprovet”, ”5 års provet” och den alltid avslutande bilden med ”fotriktiga skor”. Efter ett pass med Lennart kände man sig alltid klokare.
Lennart blev aldrig PowerPoint bildernas mästare. Men med sin djupa röst kunde han under flera timmar trollbinda sina åhörare. Lennart var i sanning en verklig estradör. Sådana finns det inte många av längre.
Jag kommer sakna alla mail, ofta innehållande bilagor med artiklar. Mail som kom med förslag och uppslag om vad vi (jag) borde göra. Även om man inte hade tid kunde hans uppmaningar få en att orka lite mer. Ett telefonsamtal kunde inledas med; ”Kära Janke, jag vet att du har mycket att göra men…” Då var det något han tyckte att vi skulle göra. Då gjorde vi det!
En av Lennarts många metaforer var att man ska ”vissla när man går till jobbet”. I högsta grad bidrog han men sin mångåriga gärning till att utveckla arbetsmiljön såväl i Sverige som internationellt. Det har blivit fler som ”visslar på jobbet” tack vare Lennart outtröttliga arbete med föredrag, artiklar och seminarier!
Vi är många som inspirerats av Lennart men som nu också saknar honom väldigt mycket!
Lennart blev 93 år!
Arbetsmiljöhälsningar!
Janke Wikholm