Tankar kring arbetsmiljö efter en Norrlandsvecka!

Andra veckan i maj blev en norrlandsvecka med BAS-kurs både i Luleå och Kiruna. Den  avslutas på Park Inn i Solna. Uppväxt i norr borde jag lärt mig att ”vinterdäck ska sitta kvar tills midsommar”. Nu blev det krypkörning i snöslask på E10-an och i stället för sista planet på torsdag blev det ”fakirflyget” fredag morgon. Allt gick bra.

Men satsningen för att nå en nollvision avseende dödsolyckor går inte så bra. Jag öppnar kursen för underhållschefer på Park Inn med att visa en notis från Kvällsposten. En ung man fick dagen innan i Lund ett betongblock på sig och avled. Nu på söndag läser jag om ett dödsfall på en byggarbetsplats i Solna. Även denna gång är offret en ung person.

Arbetsmiljöverkets generaldirektör skrev med anledning av ”världsdagen för säkerhet och hälsa på arbetsplatser” (28 april) en debattartikel i DN. Hon menar att ”arbetsrelaterade sjukdomar dödar långt fler än olyckor”. Det är en bra artikel även om jag reagerar mot rubriken på hemsidan. Nästan som att detta ursäktar att dödsolyckorna de senaste åren ökat. Men det menar hon självklart inte!

Men vad kan vi då göra mot olyckorna? Jag ser på samma hemsida att man deltog på ett möte den 4 mars, sammankallat av arbetsmarknadsminister Ylva Johansson. Utöver myndigheter från arbetsmiljöverket, transportstyrelsen och trafikverket deltog företrädare för arbetsgivare och fackförbund. Ännu ett möte, ännu en konferens, med vilket resultat?

Mellan 2014 och 2018 åkte vi runt i Sverige på skolor, arbetsplatser och säkerhetsdagar och pratade om kalkugnsolyckan. På träffarna deltog Gustaf Seppelin som brännskadades svårt. Vid kalkugnsolyckan den 1 november 2011 avled också Johan Löfroth.

Det finns ett uttryck inom arbetsmiljö och säkerhet som lyder: ”Aldrig är engagemanget för säkerheten så stort som efter en olycka”. Man kan säga att då är det för sent. Men. Man kan också lära av andras olyckor!

Jag har ett förslag. I stället för att satsa pengar på möten/konferenser med osäkert resultat så testa mycket mer att låta personer som Gustaf åka ut och berätta om vad som gick fel. Jag vet att det ger resultat. Detta kan både ge olycksoffer en upprättelse och skapa ett bättre engagemang. När unga pratar med unga ger det bättre effekt än när gamla pratar till unga. Idag tycks det som att samhällets förhållande till Gustaf mera handlar om att se honom som en kostnad och hålla den så låg som möjligt. Den pedagogiska effekten av våra cirka 300 seminarier om kalkugnsolyckan överträffar vida flerfallet tjusiga konferenser. Dessutom till en mycket lägre kostnad!

Gör om! Gör rätt!

Arbetsmiljöhälsningar!
Janke Wikholm