Kall vinter?

I förra krönikan ”varnade” jag för en tyst höst. Kommer den att följas av en kall vinter? Vi får väl enligt folktraditionen vänta till ”Anders-dagen” (30/11) innan vi vet säkert hur kallt det ska bli på nyår. I min barndoms Luleå var det inte alls ovanligt med minus 30-35 grader.  

Om klimatet p.g.a. uppvärmning blivit varmare finns det annat runt om som gör att man fryser. Coronan ligger som en tung filt över samhället och precis när vi började tro att det västa var över, kom den tillbaka med än högre kraft. Ingen bra kombination med novemberrusket som är nog jobbigt utan virus.

Jag tillbringade ett år i USA för länge sedan. Skrev uppsatser i High School om demokratin och den amerikanska maktdelningen. Inte i min vildaste fantasi kunde jag tro att landet jag då såg upp till skulle hamna så lågt, nästan som en bananrepublik. Hur det kommer att sluta? Ingen vet riktigt säkert idag fredagen den trettonde! 

För några veckor sedan fick jag av vännen Hans Olof Wiklund en ny upplaga av Black Booklet. Det vill säga den lista där man kan se vilka företag som oftast hamnar i den icke så smickrande topplistan av sanktionsavgifter. Black Booklet kan beställas via hemsidan men är i sanning ingen uppmuntrande lösning. Den belyser på ett utmärkt sätt begreppet ”arbetslivskriminalitet”!

Finns det då ingen ljusning i sikte? I veckan har jag varit två dagar i Sunne/Värmland. På Hotell Frykenstrand hade jag en kurs om arbetsmiljöansvar för chefer som jobbar på Rottneros. Inte var väl vädret så vackert och nog var det ganska mörkt i novemberdiset. Men så vackert med Mellanfryken utanför fönstret. Som en av kursdeltagarna uttryckte det; ”Värmland är ett Sverige i miniatyr!” Om sex månader kommer slänten mot vattnet vara full med vitsippor, ljuset ha kommit tillbaka, det råda lugn och ro i världen och de arbetsmiljökriminella sitta bakom galler. ”Från mörkret stiga vi mot ljuset!”

Arbetsmiljöhälsningar!
 Janke Wikholm