Årets arbetsmiljökurser avslutas i Kiruna!

Julveckan avslutar jag 2021 med en BAS kurs (Byggarbetsmiljösamordnare) uppe i Kiruna.
Den ska vara ”IRL” vilket är ganska ovanligt i dessa tider. Det mesta genomförs via Teams eller Zoom. Det finns fördelar med det. Det blir färre resor och övernattningar på hotell. Kostnaderna minskar för arrangören. För en del är nog utbildningseffektiviteten minst lika bra, kanske för vissa bättre. Men när det gäller diskussioner och utbyte av erfarenheter mellan kursdeltagarna tappar man en del. En kursdeltagare på ett stort svenskt byggföretag uttryckte det så här; ”Vi kommer nog aldrig få gå riktiga kurser i framtiden”. 

Men intresset för och behovet av arbetsmiljöutbildning finns kvar. Det märks att det finns ett stort engagemang hos deltagarna. Det gäller både chefer och skyddsombud. Det gäller alla de olika aspekterna på arbetsmiljön. Hur man jobbar systematiskt för att minska olycksfallen är självklart väsentligt. Men det finns också ett stort intresse för de ”mjuka” frågorna om den psykosociala arbetsmiljön. Arbetsmiljö är i sanning ett tvärvetenskapligt ämne.

Jag framhåller alltid att arbetsmiljö handlar om att påverka människor. Att vi behöver regler som man uppfattar som självklara. Det ska vara lika naturligt att använda skydd mot fall som det är att sätta på sig bilbältet. Men det senare var inte självklart när kravet på bilbälte kom
i slutet av 60-talet. Regler som idag är självklara har inte alltid varit det. Att jobba med arbetsmiljö kräver en pedagogisk förmåga. Människans beteende ska ändras!

I mina utbildningar använder jag erfarenheterna från kalkugnsolyckan som exempel.
Den första november var det tio år sedan den inträffade. Men det är mindre än ett år sedan Gustaf Seppelin och jag var med på en säkerhetsdag för Boden Energi. Han berättade då;
”Hade jag haft mina skyddshandskar på mig hade jag inte behövt amputera åtta fingrar,
hade jag haft mina skyddsglasögon på mig hade jag inte förstört min syn och hade arbetskamraten Johan Löfrot haft sitt munskydd på sig hade han troligen överlevt”. 

Olyckan hade hänt även om de haft sin skyddsutrustning. Det hade båda blivit svårt brända. Men konsekvenserna hade lika fullt varit radikalt annorlunda.

Vi som arbetar med arbetsmiljö måste förstå att arbetsmiljöarbetet handlar om att skapa ett engagemang ända ut till användarna. Arbetsmiljöplaner och regler måste kännas lika självklara och motiverade som bilbältet när man kör bil. 

Den avgörande frågan i arbetsmiljöarbetet är att få samtliga på en arbetsplats att förstå och gilla sitt regelsystem. Vi måste också i högre grad än idag klargöra att arbetsmiljön inte skapas av chefer eller skyddsombud utan att det är allas arbetsuppgift och ansvar. På lång sikt går det inte att tvinga arbetstagarna att jobba säkert. Vi måste jobba med bra pedagogik för att skapa  motivation!

Arbetsmiljöhälsningar!
Janke Wikholm