Kan jag bli ansvarig?

Jag genomförde min första kurs ”Chefens ansvar för arbetsmiljön” för mer än 30 år sedan. Räknar man 30-40 ansvarskurser (inte bara med chefer) per år med snitt 20 deltagare så blir det en hel del. Nästan varje gång har några velat diskutera det personliga ansvaret. Min slutsats är därför denna. Man tar detta med ansvaret för arbetsmiljön på stort allvar.

Vanligen är det chefer som åtalats för arbetsmiljöbrott. Men inte alltid. På mina kurser använder jag ofta rättsfall som exempel. Vi diskuterar vad som gjorts och kanske ännu mer vad som inte gjorts. Man kan säga att vi pratar om underlåtenhetsbrott. Någon/några har inte gjort det man ska göra enligt regelverket. Brister avseende delegering, riskbedömningar och samordningsansvar återkommer ofta.

Fyra rättsfall som alla börjar på K har blivit ett tema på kurserna.

Det första från 2008 är den s k ”Kista-olyckan”. En montör dör och två personer skadas svårt. Detta på grund av en felkonstruerad balk. Här åtalas bland annat två konstruktörer. Den ena fälls medan den andra frias på grund av oklar delegering.

Mitt andra rättsfall är Kalkugnsolyckan i Luleå. Även här en död och en som fick svåra brännskador. Platschefen döms och rättegången handlar till stor del om uteblivna riskbedömningar samt huruvida de drabbade var att betrakta som entreprenörer eller inhyrda.

I Krokom-fallet fälls först två kommunala chefer i tingsrätten för ett självmord. De frias i hovrätten och HD säger nej till vidare rättslig prövning. Efter den friande domen som delvis motiveras med oklara regler får vi en ny ”regel AFS”, Organisatorisk och social arbetsmiljö (OSA).

Det fjärde rättsfallet kommer från Kävlinge. En man omkommer i ett jordras. Två chefer åtalas och i tingsrätten fälls enbart entreprenören. Men i hovrätten fälls också den kommunala beställaren av jobbet. För att han inte sett till att reglerna följts.

Efter hissolyckan i december 2023 där fem arbetare omkom uppstod en intensiv diskussion om hur vi ska komma till rätta med olyckorna. Byggfacket har ofta tagit upp de långa kedjorna, där ansvarsfrågan är oklar, som en viktig orsak.

I en debattartikel i DN menar några att kulturen på våra arbetsplatser är en viktig orsak till olyckorna. I det nya regelsystemet från Arbetsmiljöverket skärps kraven på byggherrar/projektörer/byggarbetsmiljösamordnare. Ett stort svenskt företag fick nyligen en s k förhöjd företagsbot om 14 miljoner. Detta efter en svår olycka på en såg. Den första juli i år är det tio år sedan vi införde sanktionsavgifter för företag som bryter mot regelverket.

Självklart finns det ingen kvick fix, inte en lösning utan flera. Att det blir dyrare för företaget och att det kommer fler regler är säkert bra. Mer utbildning om regelverket och det systematiska arbetsmiljöarbetet kan definitivt göra nytta.

Men. Det handlar ofta om att ”hederliga” människor inte gjort det dom borde enligt regelverket. Dom vill självklart inte att någon ska skadas. Men dom måste fås att förstå att dom faktiskt har ett arbetsmiljöansvar och att det ansvaret är personligt.

Jag tror på mer utbildning om det personliga ansvaret! Kanske behövs också fler åtal och strängare straff? Till skillnad mot brottslingar har hederliga människor respekt för rättvisan!

    Arbetsmiljöhälsningar!

    Janke Wikholm