Måste folk dö på jobbet innan vi reagerar?

För 40 år sedan var jag anställd som forskningsingenjör på arbetsvetenskap vid tekniska högskolan (nu LTU) i Luleå. Via ett examensarbete om arbetsmiljön vid koksverket på SSAB jobbade jag och kollegor med ett forskningsprojekt kring en ny järnframställningsmetod INRED (INtensiv REDutktion).

INRED skulle i ett steg eliminera den mycket smutsiga och hälsovådliga arbets-miljön på koksverk, sinterverk och masugn. Projekt Arbetsmiljön vid INRED väckte stort intresse och beviljades anslag från dåvarande Arbetsmiljöfonden. Tanken var mycket enkel. Man skulle utveckla arbetsmiljön parallellt med teknik-utvecklingen som bedrevs på forskningsstationen MEFOS i Luleå. När projekt INRED pga. tekniska svårigheter lades ner försvann även intresset för vårt arbetsmiljöprojekt.

Jag tänker på detta när jag läser om dödsfallen och arbetsmiljöproblemen på Northvolt. Att framställa batterier till bilar är helt säkert bra och ett viktigt steg i arbetet för att minska de fossila utsläppen. Det kanske inte är en helt ny teknik men definitivt nytt i denna skala i Sverige. Arbetsmiljöverket som tillsynsmyndighet tycks komma in alldeles för sent.

För några år sedan var jag utbildare i ett av IF Metalls EU-finansierade projekt avseende arbetsmiljön vid små och medelstora bilverkstäder. För mig som tidigare mest jobbat med stora företag var det spännande att komma till små arbetsplatser som aldrig tidigare ens diskuterat arbetsmiljö. Dvs om det inte inträffat någon olycka. Det vi diskuterade mest var nog hur man skulle hantera krockskadade elbilar. Man visste helt enkelt inte vilka risker som fanns och hur de skulle hanteras!

Northvolt kanske är ett exempel på att man kommit in för sent med arbetsmiljö och säkerhet. Förväntningar på arbetstillfällen och ”grön” produktion har möjligen överskuggat säkerhetsarbetet? Som vanligt kommer arbetsmiljön in för sent och man tvingas att jobba reaktivt.

I Boden pågår nu projekt H2 Green Steel. I Malmberget planeras Hybrit. För en gammal stålmänniska låter det helt fantastiskt och förväntningarna hos väldigt många är gigantiska. Men det är en ny teknik och den kommer resultera i nya arbetsmiljöproblem. Jag är ”teknikoptimist”. Men jag vill också att projekten ska omfattas av arbetsmiljö- och säkerhetsrealism.

När vi bygger nytt är det viktigt med Byggarbetsmiljösamordnare och arbetsmiljöplaner för att förebygga arbetsmiljöproblem. Men denna metodik är ju minst lika viktigt när vi tar ny teknik i bruk. Vi måste vara extra försiktiga tills vi lärt oss! Ganska självklart egentligen.

Jag hoppas att alla de nya projekt som planeras också ägnar en viss del av sin budget till arbetsmiljön. Kanske kan projekten t o m rendera några nya forskningsprojekt liknande vårt ”Arbetsmiljön vid INRED”?

Ingen ska behöva skadas eller dö på jobbet bara för att man inte tänkt efter i förväg!

Arbetsmiljöhälsningar!
Janke Wikholm